Visst är det konstigt att man bryr sig om en människa som man knappt känner, utan som det bara hänt lite saker med.. You know what I mean.. Det har aldrig vart såhär förut ALDRIG. Men sen är saken att killen ifråga är löjlig och trög som man bara blir galen på och han har knappt vågat säga ett ord till mig efter och jag själv är heller inte den som tar första steget, och grejen är att de som vi gjorde eller inte de som vi gjorde men att de va just vi två är olagligt, inte olagligt men de står skrivet i normerna att de inte bör ske, de vet alla! Vad ska man ta sig till? Min plan är att bara låta det försvinna med tiden som det förhoppningsvis kommer göra, men under tiden? Att jag bryr míg om honom är ett stort jäkla problem som måste gå att ignorera för visst är det så att man aldrig vet vad den andre tänker eller känner. DET har alltid vart de stora problemet "Men tänk om han inte känner likadant för mig" men egentligen så måste man ju våga, om båda parter tänker på detta sätt kommer det ALDRIG hända nåt... Jag vet att det är svårt att ta till sig, förmodligen kommer jag inte lyssna på mig själv i detta läget heller. Jag är mycket bättre på att säga till andra vad dom bör göra och hur dom bör tänka men det är dags att ändra på. Jag var på en föreläsning idag där dom sa att det är vi själva som sätter upp hinder och ser väggarna framför oss, sant så sant! Imorn är en ny dag och då får vi se vad som händer och sker, lär ju träffa Ni vet vem!

Jo förresten så är det underbart att ha en blogg som inte många i min närhet känner till, man kan skriva av sig ALLT! För vi alla har saker som vi vill skriva men inte gör det för att vissa personer läser bloggen men faktum är att alla gör dumma saker och även om man skriver dom eller inte så finns dom där... Tycker inte om att säga de men.

Forgive me... jag är verkligen kass på att skriva lagom långa inlägg..