Jag är ingen jäkla reserv, thats it! Att han tror att man kan behandla mig så är ju bara komiskt, lika kul varje gång att ge dissen! Och han kommer heller aldrig få någon för han är helt sjukt äcklig! :) Playing with you is playing with fire, har lärt mig de nu.

Igår va ingen bra dag.. midsommar va åt helvete! FANFANFAN! Att mina kompisar kan bete sig så får nog Gustav wasa att vända sig i graven. Femte hjulet, hört talas om de? Jäkla idioter känner jag just nu, tur att man har fler vänner som man kan prata med. Och värst av allt va nog att de två vännerna som gjorde detta va min allra BÄSTA VÄNNER, SJUKT! Jag gör verkligen allt för dom ALLT, men vad fan får jag tillbaka? Slut på de nu, jag ska bara ägna mig åt dom som bryr sig om mig framöver...

Att göra någon avundsjuk metoden tror inte jag funkar på tjejer, den funkar verkligen inte på mig iallafall. Om någon försöker göra mig avundsjuk genom att t.ex va med en annan tjej så sorgligt nog ger jag bara upp och intalar mig själv att jag inte gillar personen, är de bara jag som känner så? Och om personen ägnar sig åt en annan så är den inte värd min uppmärksamhet, eller de är så jag brukar tänka och de känns så förbannat mycket bättre när man tänker att personen inte är värd mig. Visst blir jag avundsjuk men de gör mig nog bara mindre motiverad än vad jag var tidigare.

är jäkla sällsynt, jag kan inte bara säga nej för jag måste alltid ha en orska, men varför är de så? Alla har dagar då de inte orkar göra nåt. Jag tror att jag blivit bättre på det, men förut när man gick i 8:an så va de väldigt mycket att man var tvungen att va med på varenda grej som skedde och blev man inte frågad blev man jätte ledsen och man va rädd att folk skulle sluta fråga om man sa nej... Tråkigt att det är så. Men nu på senaste tiden har jag börjat släppa det mer och mer, jätte skönt! varför ska man va med på allt om man inte tycker att det är kul?

Visst är det konstigt att man bryr sig om en människa som man knappt känner, utan som det bara hänt lite saker med.. You know what I mean.. Det har aldrig vart såhär förut ALDRIG. Men sen är saken att killen ifråga är löjlig och trög som man bara blir galen på och han har knappt vågat säga ett ord till mig efter och jag själv är heller inte den som tar första steget, och grejen är att de som vi gjorde eller inte de som vi gjorde men att de va just vi två är olagligt, inte olagligt men de står skrivet i normerna att de inte bör ske, de vet alla! Vad ska man ta sig till? Min plan är att bara låta det försvinna med tiden som det förhoppningsvis kommer göra, men under tiden? Att jag bryr míg om honom är ett stort jäkla problem som måste gå att ignorera för visst är det så att man aldrig vet vad den andre tänker eller känner. DET har alltid vart de stora problemet "Men tänk om han inte känner likadant för mig" men egentligen så måste man ju våga, om båda parter tänker på detta sätt kommer det ALDRIG hända nåt... Jag vet att det är svårt att ta till sig, förmodligen kommer jag inte lyssna på mig själv i detta läget heller. Jag är mycket bättre på att säga till andra vad dom bör göra och hur dom bör tänka men det är dags att ändra på. Jag var på en föreläsning idag där dom sa att det är vi själva som sätter upp hinder och ser väggarna framför oss, sant så sant! Imorn är en ny dag och då får vi se vad som händer och sker, lär ju träffa Ni vet vem!

Jo förresten så är det underbart att ha en blogg som inte många i min närhet känner till, man kan skriva av sig ALLT! För vi alla har saker som vi vill skriva men inte gör det för att vissa personer läser bloggen men faktum är att alla gör dumma saker och även om man skriver dom eller inte så finns dom där... Tycker inte om att säga de men.

Forgive me... jag är verkligen kass på att skriva lagom långa inlägg..

Vill säga idag! Fyyyfaaen, denna fest va INTE om alla andra och faktum att jag just kom hem från den är sjuk.. klockan är halv 11!!! Och sen så fattar jag inte att ja kunde göra som jag gjorde för de första är de jävligt dumt mot en jag känner och för de andra känner jag mig rent utsagt äcklig.... Menmen life goes on som man säger!!

usch detta är så pinsamt att skriva så jag tänker inte lämna ut alla detaljer, men jag tänkte på detta förut idag. När jag var liten så var jag rädd för ALLT okej de va inte så länge sen som det gick över eller de beror på vad man anser är längesen, de va ju ett antal år alltså. Som t.ex när fågelinfluensan kom och dom sa på tv:n att de skulle bli värsta epidemin så grät jag hysteriskt i flera timmar bara för jag trodde att alla skulle dö... Sen så va de en sak till som jag fick för mig var farligt, och jag tänker inte säga vad de är för de är FÖR pinsamt... Men de va faktiskt myckemycke längesen men jag har nog aldrig tvättat händerna så många gånger och noga, jag gick upp mitt i natten flera gånger bara för att jag trodde jag hade de på händerna och försökte tvätta bort de, jag väckte mamma flera gånger bara för jag trodde att jag glömt tvätta händerna och slickat på fingrarna, sen fick mamma nog och ringde till pappa som jag hade fått för mig sa att denna... vätska om man säger så var farlig. Hoppas ingen kan lista ut vad de är än bara :)

 Men vad jag vill komma till är att jag ska sluta vara rädd, visst är de småsaker men jag menar, LIVE YOUR EFFING LIFE!! för det är vad jag ska göra, och som jag skrivit tidigare, de blir vad man gör de till. Ödet kan slänga sig i väggen för jag tror att livet avgörs beroende på vilka vägar vi väljer att ta, dock tror jag endel på karma. Om man väljer "fel" väg blir man straffad, och man ska ju lära sig en läxa så :) Ooo shit vilket långt inlägg de blev.. hoppas de inte blev för långtråkigt :)

It feels like my life
is stuck on repeat
I might as well go back inside
and fall asleep

Samma folk, samma fester, samma problem, samma vänner, samma händelser, samma början, samma slut... Är de bara jag som känner så? Finns de verkligen en mening med allt som sker om det är samma vareviga gång? Veckorna ser alltid ut som så att på vardargarna längtar man till helgen för då ska man minsann ut på fest sen när helgen kommer så festar man och de händer samma sak som förra gången, "Dagen efter" ångrar man allt som man gjorde och sa även fast man vet att man kommer göra om de, sen börjar veckan om på nytt. Whats the effing point?? Jag lever i hopp om att jag en dag ska komma bort från denna stad där inget händer :)