It feels like my life
is stuck on repeat
I might as well go back inside
and fall asleep

Samma folk, samma fester, samma problem, samma vänner, samma händelser, samma början, samma slut... Är de bara jag som känner så? Finns de verkligen en mening med allt som sker om det är samma vareviga gång? Veckorna ser alltid ut som så att på vardargarna längtar man till helgen för då ska man minsann ut på fest sen när helgen kommer så festar man och de händer samma sak som förra gången, "Dagen efter" ångrar man allt som man gjorde och sa även fast man vet att man kommer göra om de, sen börjar veckan om på nytt. Whats the effing point?? Jag lever i hopp om att jag en dag ska komma bort från denna stad där inget händer :)